Det här är det enda jag ser för tillfället. Eller, för tillfället... Ett tillfälle brukar vara en kort stund, så jag omformulerar mig; det här är det enda jag sett i månader. Snö, snö och åter snö. Vi har varit insnöade i dagar, veckor, månader nu. Man ska väl vara glad så länge taket inte rasar in, men nu är det inte mysigt med snö längre. Nu spelar det ingen roll att "det ljusar upp dagarna" som man så positivt brukar utbrista för att överleva kylan, nej, nu vill jag bara att den ska bort och ersättas av gräs, blommor och synliga gångvägar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar